Det är mycket man inte förstår…
…på denna till helvetet asfalterade vägen av märkliga välgärningar, som kallas livet, och alla dess instanser.
Jag har varit på besök hos banken igen. Vi får se i slutet av veckan om jag får som jag vill. I denna djungel av makro- och mikroekonomiska processer av löningar, semesterersättningar, skatter, avdrag, bidrag, familjebildningar, statliga rättningslinjer för ansvarsfullt utlånande och bankens egen policy, är det lätt att förstå varför många människor är så jäkla dåliga på att planera och ta ansvar för sin egen ekonomi – det verkar alltid finns någon annan som gör det för dig. Det anses till och med som tryggt och ibland till och med som en mänsklig rättighet.
Förstå det den som kan, måste väl vara kommunist eller minst sosse för det…
Själv har jag så länge jag kan minnas gjort budget, räknat ut hur mycket jag har råd att göra av med på semestern, kollat ränta och löptider på lån och sist men inte minst, haft koll på hur allt detta förhåller sig till min inkomst – och det är långt innan skuldfällan kom på TV. Sen kan man väl alltid bli sjuk, en värmepump gå sönder eller bilen behöva lagas och det blir lite tunt i kassan ett tag, det må man bara ta.
Nu vet jag att det sitter i alla fall någon och tänker: “Oj vad duktig den jäveln skall vara då!”
Neej, det är jag inte, det är inte mer än en vanlig jäkla livsnödvändighet att ha någorlunda kontroll på sin ekonomi tycker jag. Men inte i Skandinavien (Norge i alla fall. Lite bättre i Sverige kanske…danskarna gör väl som de vill de, eller?)
Se bara när det gäller lönen. Den får man inte ut till fullo varje månad. Staten “sparar” nämnligen en bit av kakan och betalar inte ut den förrän i december. Då får man lite mer att dutta med lagom till julhandeln. Staten tror tydligen att folket inte själva klarar av att hushålla med pengarna. Allt medans massorna gläds över att det “bara är halv skatt i december”. Att farbror staten tar 38% alla andra månader det är liksom glömt i adventstider.
Semesterpengarna! Den månad man får semesterpengarna får man inte ut både sin månadslön och semesterpengarna. Nejdå, bara semesterpengarna. Lönen står inne tills nästa månad. Annars kan ju kreti och pleti göra av med alla pengarna på en gång och inga pengar ha när nästa månads hyra skall betalas. Hur skulle det se ut? Planera och förutse är en egenskap som sällan får en utmaning i vårat samhälle.
Många tycker till och med at det är bra. Tryggt säger man. Förmynderi och felslagna välgärningar säger jag. En befolkning av ekonomiska dumskallar, vem vill ha det?
Dum måste man definitivt vara om man bor här som singel, eller ensling. Då betalar man för alla. Högre skatt, lägre skatteavdrag och en bostadspolitik som nästan gör det omöjligt att bo. Hyror högre än i Tokyo och köpesummor som gör att man måste ha ihop det med bankdirektörens dotter, eller vara son till Sheikh Nasser Mohammed Al Sabah, för att få sitt namn på en simpel två-rummare, 5km utanför centrum och utan bussförbindelser. Men värdet på husen stiger i raketfart, det är ju bra – eller hur?
Nåja, när men sen kommer till banken, där löningen hamnar, och skall låna pengar, då finns det statliga rättningslinjer i skriven form för vad som anses vara “Ansvarsfull utlåning” att förhålla sig till – och banne mig den bank som överskrider minstekraven. Då blir det smäck på lanken av farbror staten. Har du behov av att låna 84% av bostadens värde, går inte det, för att statens rättningslinjer säger att du får bara låna 80% av boligens värde. Oavsett hur mycket du tjänar, hur säkert jobb du har eller hur din kredithistoria ser ut. Vilket incitament för fri konkurrens, eller hur? Alla banker är dödligt tråkigt lika och en och annan revoltör till bank kanske kan nås genom någon halvmystisk internetadress, med ett erbjudande om 82% till 3% högre ränta än normen. Media är fulla av artiklar och inslag om hur man skall akta sig för allt som är farligt. Framför allt skall man inte köpa smör av rumänen i gränden där…där…ja just det, där ja! Trots att det är slut i butiken.
Det blir till slut mest en kamp om vilken bank som råkar vara den bank du fastnar för. Inte många byter bank heller, och vad är det för mening med det egentligen? Alla ser likadana ut, har “samma” produkter och dåliga utbud. Endast loggan och färgen skiljer de åt. Ungefär som matbutikerna utan smör – och den dagen jag går till banken eller matbutiken för att det är “kosligt” eller för att skaffa “vänner” då är det väl färdigt i alla fall.
Bankerna verkar bli frustrerade av denna överstatliga styrning och agerar en aning irrationellt – för att inte säga ologiskt. Eller hur skall man annars tolka att de säger att de faktiskt “litar” mer på mig om de själva får plocka ut 1 000:- i månaden – från mitt konto – och sätta in det på ett sparkonto, än om jag själv gör det? Sparavtal kallas det…själv tror jag att det är nåt lurt de hittat på för att kunna lugna farbror staten med, när “kontrollanten” upptäcker att banken lånat ut lite mer pengar än det i rättningslinjernas nerskrivna 3ggr låntagarens inkomst…
Förstå allt det här den som kan, men bra betalt skall de ha – både banken, staten och lilla matbutiken!
Liberalen!
